Detta är ännu en av de nästan helt självklara ”sanningar” som predikas i kyrkorna. Men Jesus säger rakt emot: ingen är god. Att komma med den inställning som den rike ynglingen har – vad gott ska jag göra? – är att missuppfatta hela frälsningen. Att bli frälst är att känna Gud såsom det var hela tiden med oss. Endast Gud är god och det finns ingen enda människa som är god.
Jesus säger sanningen direkt till den rike unge mannen i Lukas 17. Varför kallar du mig god? Det är den viktigaste frågan. För vem är Jesus god? Sanningen är att vi inte har någon sådan agent som är god eller ond. Endast Gud är god, ja det är godheten i sig. Den är alldeles intill oss, långt innan vi hunnit till frågeställningen: vad ska jag göra för goda handlingar för att komma till himlen?
Ordet för frälsning i Nya Testamentet kan tolkas som ”säker” och detta är viktigt för godheten. Vi kan aldrig vara säkra på vår egen godhet. Men vi kan alltid vara helt säkra på Guds obegränsade godhet. Frälsning är denna säkerhet. Därför ska vi inte kalla någon god, det vill säga: inte har föreställningar om vissa goda och vissa onda handlingar eller personer. Det finns ingenting sådant i verkligheten. Här där vi är just nu pågår Guds nåd, som är infinit godhet från början till slutet. Vi är här nu. Det är allt vi behöver ”göra”.
Vi får liv i överflöd genom nåden. Vad betyder det? Att varje stund är gudomlig godhet genom att den är som den är, att den sker just nu när den sker. Många är oroliga för ett så gott budskap, en sådan betoning på överflödande nåd. Man tänker sig att folk börjar synda om de mår så bra. Man visar historiska exempel på karismatiska överdrifter. Men detta är återigen föreställnngar om godhet som Jesus avvisar. Ingen är god. Endast det som är Gud här i gåvan av existens, är aktuellt utan föreställningar.